Jag minns bägge som igår!

Aftonbladet skriver att 92% av tjejerna de frågat kommer i håg sina första skor de köpte medan endast 62% kommer ihåg sin första kyss...

Läs artikeln här...

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6296277.ab

Jag vill bara påpeka att jag kommer ihåg båda som om det var igår! Men jag var nästan hälften så gammal när jag köpte mina första skor som när jag fick min första kyss...
Jag var nio år när jag hade sparat ihop till mina första röda fina pumps...

Mamma brukade alltid storhandla på Sammarkand som det hette då (uppe vid Ica Maxi) och där låg affären Obs. Jag följde alltid med och hängde på sminkavdelningen eller skoavdelningen... Jag hade spanat in de röda pumpsen i min storlek och jag iakttog dem varje gång vi var där. Kände, provade och klämde på dem. Plötsligt en dag så var de mina!!! Jag hade lyckats spara ihop min veckopeng så länge att jag hade råd att handla dem alldeles själv. Det var en sån enorm lycka!!!
Kommer aldrig glömma när jag fick hem dem och fick ha på mig dem när jag ville!

Min första kyss däremot fick jag när jag gick i sjuan eller åttan har jag för mig (svårt med åren nu i efter hand). Var nere i Sölvesborg i vår sommarstuga som vi hade där. Hade haft span på en kille och jag och min kompis strök runt på campingen för att vi visste att de hade fest där nere. Det var otroligt många "ungdomar" från Sölvesborg som festade och hängde nere vid havet... Rätt var det var så kom han emot mig och undrade om jag ville gå ned till bryggan ett tag och snacka lite.

Det var helt vindstilla och min mage hade knutit sig sig av nervositet... Han stod bakom mig och höll om mina axlar. Stjärnorna lyste över hela himlen och det var en härlig sommar kväll. Jag var nykter och han hade druckit lite... Mitt i allt svammel så kysste han mig och där blev jag tillsammans med min första "riktiga" kille.

Ha ha ha ja det var verkligen oskyldigt värre men oj vad jag var "förälskad" i honom. Jag var så nervös när jag skulle träffa honom att jag nästa kunde spy och var helt svettig och yr i huvudet... Ja vad ska man säga... Det varade i några veckor...
Det var stort på den tiden och allt var ju så melodramatiskt på nåt vis.

Man satt och lyssnade på musik och kände efter hur det pirrade i magen. Kunde ligga och fantiserade om helt oskyldiga saker där den killen som jag var kär i skulle sätta sig på bussen och åka till Växjö och överraska mig och en massa annat som aldrig hände. Ja en liten romantiker kanske...

När jag tänker efter så har jag nog varit en liten romantiker men det har försvunnit med åren när man har levt och växt upp. Det blir ju så när man sett både fram- och baksidan av kärleken mellan man och kvinna...

Oj så djupt det blev...

Ja ja nu fick ni en liten go anekdot från lilla mig. Kanske kommer fler sådana om jag tar mig en tripp down the memory lane!

Ha en bra kväll...

Puss och kram