Wonderful morning turns into shit!!!

Tänk vad en morgon kan svänga fort...

Idag gick jag in och busade med Didde tills han vaknade och vi låg och fnissade och gjorde bulleri bulleri bock... Gick upp i lugn och ro för frukost och hade det allmänt mysigt och harmoniskt. Helt enkelt världens bästa morgon!

Vi satte oss i god tid i bilen och åkte mot fritids. Vi kom in och Didde tog stolt på sina nya inneskor och la sina grejer där han ville ha dem. När vi skulle gå in mot den stora avdelningen där alla barn är just nu från fritids till 3:an så började han skruva lite på sig. Han ville att jag skulle följa med till frukost och sen fick jag gå.
Han började att gråta när jag skulle gå så jag fixade en fröken som satt jämte honom som skulle kunna hjälpa mig att distrahera honom...
Varje gång jag skall gå 1 st psykbryt... så jag får sitta och försöka övertala honom att det kommer att bli kul och idag kommer ju hans vänner som han känner men först lite senare.
Fröken jämte (som i o f s bara är vikarie) gör inte nåt utan sitter och tittar på oss... Döhhh!!!
Hugg gärna in för att få mitt barn att stanna på fritids...men nej. Till slut känner jag att jag måste gå...Didde vrålar avgrundsvrålen och jag hyschar samtidigt som jag går där ifrån och ALLA barn tittar och undrar vad det är frågan om.

Paniken i mig vill bryta ut och jag vill springa och hämta mitt barn men istället går jag mest bestämda steg ut från fritids. Det skär i hela hjärtat och det värker i ögonen för att tårarna vill bryta ut och det gör dem. De rinner som aldrig förr och som att det inte finns något slut på dem...hela vägen till jobbet.

Jag hade haft nytta av en vindrutetorkare på insidan av bilen om man säger så.

Tankarna bubblar i mig:
Det viktigaste och finaste vi har sätter vi på fritids och i skolan(är ju ett måste) för att vi alla måste överleva genom att jobba och tjäna pengar! vad är det för samhälle vi lever i egentligen. Vi är så upptagna med att självförverkliga oss själva genom karriär och jobb när de vi fött till världen behöver oss för att känna trygghet inför den kalla och hårda värld de blivit placerade i. Jag vet inte...
Jag vill ha ett underbart jobb och en bra karriär men jag vill även att mitt barn skall känna trygghet och känna sig älskad.

Jag ringde i alla fall till fritids och Didde var lite låg men han var inte ledsen. Om en stund kommer nära vänner att komma till Diddes avdelning för att vara där hela dagen och då vet jag att han kommer tycka det är kul. Men det är inte så lätt att förmedla det till honom när han är som mest ledsen för att den person han känner allra bäst och älskar mest skall lämna honom på ett ställe där han inte känner sig trygg än.

Kram