Funderinga över moderskapet...

Innan man varit gravid och fått barn funderar man... när man är gravid och väntar barn funderar man och... efter man har varit gravid och fått ett barn så funderar man.

Funderar på allt. Prioriteringar man gör, man gjort och framför allt vad man borde prioritera.

Som t ex att man borde vara hemma med sitt/sina barn mer än vad man jobbar om man hade haft pengar. Så vill man ha en karriär och satsa lite på sig själv emellanåt. Mitt i allt detta vill man ha ett fint välstädat hem som alla vänner och bekanta kan trivas i. Sena middagar med medelhavstema och glada barn som hoppar runt och leker, vindrickande och skrattande föräldrar. Visst låter det härligt!
Som i en reklamfilm!!!

Graviditeten är det finaste en kvinna kan gå igenom! Eller? Ett litet liv som växer inuti och som sedan skall födas upp på råvaror från kvinnans kropp.
Man ser harmoniska mammor framför sig som ser underbart vackra ut, endast en liten fin mage som de förnöjt går och klappar på. Pappor som nöjt håller om sin kvinna och som lever för detta lilla liv inuti kvinnan. På film springer mamman i höga klackar och superfina klänningar och verkar oberörd med lycklig.

I verkligenheten mår man skit, tappar sexlust, livslust, gnista och glädje. Man blir trött, glåmig, svettig, irriterad och har maten guppandes i halsen hela tiden. Tarmar som inte vet vad de skall ta vägen medans bebis tar plats. Bröst som växer, värker och läcker råmjölk, de får knappt plats i en normal bh längre.

Att duscha blir ett stort projekt och man börjar tappa kontrollen över att fila fötterna lena. Det är plötsligt världens projekt att hålla "vissa saker" i trim och det måste bara göras för att man skall känna sig någolunda fräsch. Rätt var det är så ser man inte sitt kön längre och då vet man att man tappat kontrollen helt!
Vågen suckar när man ställer sig på den och siffrorna visar att man borde hoppa av och snöra på löparskorna istället. Tröttheten tar en... och vägrar släppa!
Luft i strupen, gas i magen, trött i ögat, trist i sinnet...

De sena kvällarna med lite vin i blodet förvandlas till tidiga kvällar sovandes framför tvn...

Det är tur att de är värda detta de små livet... men jag undrar bara varför männen bara ska "skvätta lite" och sen leva precis som de gjorde innan? Vart ligger rättvisan i det? Jämnlikheten?

Tiden är förbi när mannen är ute och jagar mat åt familjen eller försörjer oss för den delen...
I många utav dagens hushåll tjänar kvinnan mer än mannen och ändå kan de leva precis som innan. När skall utvecklingen hänga med, kommer det alltid att se ut så här?

När det där underbara lilla livet tittat ut så vet man att man har en lång härlig tid med kämpande att nå sitt ursprung, både i form och vikt. Man skall hitta tillbaka till sig själv, lära känna sig själv igen, lära känna sitt kön som inte ser ut som det gjorde sist man såg det!
Våga släppa in sin partner i hela det här.
Hitta tillbaka sin gnista, livslust, komma ur bubblan! Trötta nätter och svullna bröst.
Längta efter jobbet, älska att vara hemma, hata att vara hemma. Hormonsvallningar!

Fundera på vad man slösade bort sitt liv med innan dessa ljuvliga ungar kom in i bilden. Sen börjar känslorna om varför man utsätter sig för att älska någon så högt när man ändå är så rädd att förlora det.

Ja vad ska man säga, det innebär många knasiga känslor och förändringar att skaffa familj. Det är sjukt jobbigt och alldeles underbart!