Jag drömde om henne inatt...

Hon som bor inuti mig hade kommit ut och var den sötaste lilla bebisen jag sett på länge. Hon sov som en stock hela tiden och jag fick nästan väcka henne när folk kom och hälsade på oss.





Hm konstigt att man kan drömma om sin lilla bebbe utan att veta något om henne. Man blir ju liksom lite skraj när hon i drömmen är så lugn och tyst. Det kan ju vara så att det blir en liten skrikmaja!!! Det vet man ju liksom aldrig innan.


Jag hade ju världens mysigaste och goaste bebis för ca sex år sen... kan man ha sån tur två gånger?





Tycker man alltid att sin bebis är det finaste som finns? Det finns ju trots allt en hel del fula bebisar? Jag har tex sett en bebis som såg ut som Ernst Gunther och det var ingen vacker syn(en liten flicka dessutom). Men föräldrarna verkade vara nöjda och det är väl huvudsaken... Eller mörkade dem och spelade att det var den finaste bebisen de haft. Jag vet inte.

En bild på Ernst (om ni inte kommer ihåg honom)

Ja jag vet inte om man skall våga prata om söta och fula bebisar när man har en egen i magen... Man vill ju liksom inte "jinxa" den. Utan nu måste jag säga att huvudsaken är ju att den är frisk och mår bra så att det förhoppningsvis kommer ut en sådan liten tjej. Men det göööör ju inget om hon skulle vara extremt söt oxå.

För vad gör man om man tycker sin bebbe är ful. Skulle man säga det till alla eller låter man henne ligga i vagnen när man är ute bland folk.

Hm ja det är inga friska tankar som sveper runt i en gravid kvinnas huvud helt enkelt!

Kram