Äntligen helg!!!(bitterfitta-alert!!!)

kände jag igår när klockan slog 16...

Men så här i efterhand när jag ändå blev väckt kl 07.45 och har jobbat halva dagen idag så känns det liksom lite som det kvittar...
Det positiva är att jag verkligen får umgås med min son imorgon och inte bara se honom innan och efter skolan.

Är inne i en riktig jävla svacka när jag verkligen tycker att det är skitjobbigt och skittrist att vara gravid!!! Jag vill självklart ha detta barn det har inget med saken att göra utan det är bara uppoffringen.
Jag har lite svårt att hantera att sätta hela mitt liv på paus i nio månader. Eftersom jag är trött så in i helvete hela tiden. Jag mår fortfarande väldigt illa alldeles för ofta och livet i allmänhet blir jävligt trist!
Jag har liksom inte roligt längre och det är otroligt jävla påfrestande! Visst låter det sjukt men det är så det känns.
Låter jävligt tragiskt men jag är en social person som behöver näring av vänner och av att ha kul. Nu går all min ork åt att jobba och orka ta hand om min son, försöka vara social mt min partner vilket jag inte heller pallar...

Om vi ska umgås med någon så vill jag ju verkligen det men innan känns det som en fet jävla uppförsbacke! Det känns så jävla frustrerande. Jag tycker att jag är en positiv människa men den känslan minskar med varje dag som går. Jag vill bara gå och lägga mig och sova när jag kommer hem för att jag är så trött. INTE kul. Alls...

20 veckor kvar... 20 veckor!

Det kommer finnas en liten gnutta Stina efter dessa 20 satans jäkla veckor. En pytteliten Stina... som längtar efter friheten att orka göra vad jag vill, som kan gå ut och dansa, skratta med vänner, ta ett glas vin, träna sig helt slut. Åhhhh vad jag längtar, längtar och väntar!

Och om Mattias säger att han känner sig trött så skall jag skratta högt och tänka, you have no idea!

Jag ska inte ha fler barn efter detta... jag lovar! Nej tack jag vill inte vara gravid en gång till i mitt liv.

Med surrogatmamma som gör all the shitty work så skulle jag nog kunna ha fem barn.

Men att vara gravid och går igenom förlossningen med ett sprängt underliv fler gånger nej tack!

Ömmande bröst med såriga bröstvårtor, svettningar och mjölk som rinner i bh´n så fort ett barn skriker.
En sladdrig mage som skall "gå tillbaka".
Leva men blöja i byxan i 4-5 veckor efter förlossningen för all efterbörd som skall komma ut.
Jag hade ingen man som ställde några "krav" på mig om sex efter förlossningen förra gången men jag antar att det räcker att ta fram och visa blöjan så är det out of the question...:-)

Nej fy fan.
I mitt nästa liv skall jag bli kille tror jag. Då kan man minsann vara ute och rummla utan dåligt samvete medans ens tjej mår skit. Dricka så mycket man orkar även om man skall få en bebis. Ligga och sova när alla ándra i familjen är vakna utan att få minsta lilla dåliga samvete.
Dessutom så verkar de inte ha samma "samvete" över att inte umgås med sina barn som vi mammor har heller, utan de gör det som passa dem bäst...
En del glömmer ju till och med att de har barn sen tidigare och bara skaffar en ny familj.
Man är ju inte så trevlig men det låter jävligt befriande.

Samvetslös och okänslig.

Jag har dessutom en förkylning som verkligen vägrar att ge sig, den håller i sig vecka efter vecka. Min hals gör ont och nu börjar det leta sig neråt i luftrören.

Jag är bara lite jävla neggo just nu.

Ha en härlig lördagskväll. Over and out!