Jag är trött...

(bild lånad av Jesper.nu)

Igår kände jag en liten känsla av att det får vara nog nu men fortfarande kan jag tyvärr inte påverka situationen!

JAG ÄR TRÖTT!!!

Jag är trött på att känna lukten av inflamation i någons hörntand eller deras tandsten som växer sig stark i munnen.

Jag är trött på att inte vilja ha närhet.

Jag är trött på att tycka nytvättat hår och nyklippt gräs har den äckligaste doft som finns.

Jag är trött på att tycka att de flesta människor luktar äckligt om de inte är nyduschade.

Jag är trött på att vara alldeles för trött för att inte orka vara med.

Jag är trött på att må illa alldeles för ofta.

Trött på att hela tiden känna mig sjuk och ha ont i halsen.

Jag är trött på att missa allt kul i livet som händer!

Livet är som en karusell som går runt runt runt... och jag står jämte och tittar på den. Det är sjukt trist när man känner att man vill och behöver åka med. Jag är i ca vecka 19 (tror jag) och det är inte ens halvlek!!! De ändrar ju det där jäkla datumet hela tiden.

Alla tjatar om hur satans fort det går men vart då??? Jag känner ingen hastighet, bara depretion (fan jag vet inte ens hur man stavar att man är deppig).

Hur ska man stå ut i ett halvår till när man redan nu känner att man håller på att dö inombords, jag bara undrar?

Det är så jävla lätt för alla runt omkring att känna hur vackert och fint det är med graviditet när man slipper gå igenom skiten själv. Man borde fan få betalt för att stå ut med det, det skulle kännas fan så mycket bättre.

De som säger att de är sjorda för att vara gravida och föda barn- Stort grattis eller jag beklagar! Vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till sådana uttalanden just nu.

Nu kan det tyckas att jag är otacksam och jävligt löjlig som inte står ut mm men när jag känner att jag inte orkar att ta hand om det barn jag redan har, då känns det liksom fel! Det är inte hans fel att han skall få ett syskon. Det är inte hans fel att hans mamma bara orkar ligga i sängen varenda jäkla kväll och vaknar upp som att hon är sjuk vart enda morgon.

Jag vet att jag säkert kommer att tycka att det är supermysigt när hon väl är här... men vägen dit är jävligt lång och overklig!!!

När dessutom resan dit kantas av tistlar och annat djävulskap så blir det liksom inte lika vackert!

Får glädjas åt att det är fredag och i helgen fyller min underbara lilla kille år. Kalas och full rulle!!! Och en trött, tråkig blivande tvåbarns mor som skall göra allt i sin makt för att orka hålla sig vaken.

Over and out!