Another day in paradise...

Idag var jag så trött när jag vaknade och önskade att jag bara kunde dra täcket över huvudet och somna om...
Trött på att vara trött!
Igår var jag så trött för att Didrik sov inne hos oss natten mellan lördag och söndag, han var skraj på kvällen och jag hade absolut inget emot att ligga och mysa med honom. Men resten av natten så lång han och sparkade och klättrade på mig. Inte så myspysigt!
Det var ju inte bara hans fel att jag vaknade på nätterna, jag har börjat få riktiga problem att sova nu. Kan ju inte sova på magen längre :-( Kan inte sova på rygg längre, i alla fall inte somna. Ligger jag på den ena sidan för länge så får jag inte och jag får panik med mina ben och foglossning. Ja ni förstår...
Så vaknar jag mitt i natten så är det oftast inte så lätt att somna om och det är riktigt jobbigt.
Sömnen styr ju hela dagen efter kan man ju säga. :-) De nätter som jag får sova ger mig bättre dagar om man säger så...

Men nu är jag så fed up och vill ha ut den här lilla tjejen När jag tänker tillbaks så var det samma sak med Didde. Jag var mer fokuserad på att få ut honom än att leva i graviditeten. Det gjorde nog väldigt mycket för mig att jag tog allt ganska så lugnt när han väl kom ut. Jag var så bered och klar. Så reda att bli mamma och leva mitt liv med honom. Så känns det nu med, jag är redo, bring it on.
Ge mig henne.
Vad jag inte är redo för är förlosnningen, kommer aldrig bli heller. Skulle gärna hoppa över den delen om jag skall vara ärlig. Som jag sa till min vän Linda igår, jag skulle kunna ha fler barn hemma om jag slapp och vara gravid och föda dem själv.

Jag måste ju gå igenom den skiten så det är ju bara att bita ihop, kämpa och hoppas att jag inte spricker och att det går snabbare än förra gången.

Kram