No more highheels på ett tag...

Så har två vabdagar rullat förbi, man blir ju lite små tokig av att bara vara hemma. Jag var ute en kortis igår och även en kortis idag. Igår var det för att köpa lego till en något frustrerad lillkille, tokförkyld och hostig men ändå med en sexårings "kryp" och energi i hela kroppen.
Det blev två Ben ten figurer som han köpte för egen ihopsparade pengar.
Idag blev dagens tur till Toys ´r us för att kompletera den där Bakugan kalendern jag köpte till lillprinsen... Det visade sig i efterhand att visa utav sakerna har åkte från en lucka till en annan och det har blivit dubbelt på vissa saker när han öppnat.
Dessutom så är det ju bara en massa kort, halband, klistermärken och annan skit i den. Jag trodde att det skulle finnas åtminstonde en riktig sak men nej... Så nästa år blir det ingen sådan det kan jag lova...

Men nu när jag har varit hemma så har jag ju spenderat en hel del tid sittandes i sängen med höga ben, det har gjort susen för min foglossning kan jag lova dig. Igår var det näst intill borta tills jag var ute och sprang lite i kylan, då kom det tillbaks igen. Idag har jag lite mer känningar och mest i ena benet. Det sjuka är att det gör så ont i blygdbenet att det ibland nästan känns som om mitt urinrör har gått av.
Ja visst låter det helt sjukt men det är verkligen oingen angenäm smärta vi pratar om här. Mitt illamående började även att komma tillbals förra veckan... *sucka*

Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar till sommaren när jag förhoppningsvis kan börja träna på ordentligt igen för att bli mitt vanliga jag igen.
Vem vet jag kanske tom kan bli lite snyggare än mitt normala jag igen. ;-) Det jag tränar för kommer ju att vara bestående eftersom det inte blir några fler barn efter detta. :-)

så nu undrar ni kanske över bilden...
Ja det är ju så att det inte bara kommer en massa trevliga saker av foglossning som att jag t ex inte får dammsuga, skotta snö, bädda sängen och en massa annat fysiskt arbete...
Det är bye bye för highheels... Inte för att jag brukar varndra runt i dem herla tiden men lite sorligt är det. Ytterligare en sak som jag älskar som är borta på ett tag. Jag vet, det kommer att vara värt det. Men just nu är det inte så mkt i livet som är så kul som det brukar vara... men alla berättar ju för mig hur fort tiden går så jag får väl bara lita på det.

Nu skall jag bara förbereda mig för all den smärta som kommer att komma... Mental styrka. Djuuuuupa andetag och att allt kommer att bli braaaaaa. Jag kommer att klara det galant. Japp det kommer vara pice of cake... I hope.

Nu skall jag snart knyta mig för imorgon väntar jobbet. Jag känner mig lite små förvirrad i skallen som vanligt när man varit utan jobbet ett tag. Men jag gillat just nu, vill vara hemma och julmysa.
Jag måste däga att när man har familj så känns liksom vintern inte lika jobbig. Jag uppskattar att vara i hemmet med tända ljus och mysa hemma...

Kram på er