Nu kunde jag inte hålla mig längre...

Så har det äntligen hänt! Jag var ute och gick idag när D var på kalas och när jag gått en bit så kände jag bara för att springa- Så jag gjorde det!
Jag sprang och sprang och det var inte alls så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Det var däremot härligt som tusan, vad jag har längtat efter detta! Jag sprang ju givetvis inte hela tiden men större delen av rundan.

Hade vagnen med mig och har svurit på att inte springa med den men vad gör man när älsklingen är borta. Inte så mkt val helt enkelt. Nu flyger endorfinerna runt i kroppen på mig occh jag mår toppen. Undrar om jag kommer att ha svårt att gå imorgon.

Jag tog en runda på 5,73 km och jag sprang säkert 3,5 - 4 km, inte jätte fort utan precis lagom. Det kändes så bra. Den enda riktiga missen var ju att jag hade jeansshorts på mig (för att få sol på benen) och de skavde ordentligt på låren så det sved när jag duschade nu. Jag måste köpa ett par korta springbyxor helt enkelt för jag kommer svettas ihjäl i de långa när det är så här varmt. Ska genast gå in och spana på Ellos.se. Invigde mina cerisa skor och de var görsköna att springa i.

På bilden står det walking men jag hade det inställt eftersom jag trodde att jag skulle gå. Dessutom så snackade jag bort några minuter när jag mötte en kompis. Nu skall den här stolta tjejen förbereda läggdax för sonen!

Kram på er