Läxläsning=Kvalitetstid och myspys

Jag måste säga att läxläsning ändå är en bra grej. Jag älskar att sitta med sonen och ljuda fram bokstäver och hjälpa honom att läsa.

Det är liksom kvalitetstid med honom på hög nivå. Allt annat är ju bara som uppassning. När han är med kompisar, sitter vid datorn, ritar, är ute, kollar på tv och allt vad han gör. Då är man ju bara en bisittare om ens det, en passopp eller betjänt som finns där vid behov.

Läxorna kan man sitta och prata om och förklara varför saker är som det är. För att inte tala om att bara få vara med honom i ett enda moment och inte i tio olika saker samtidigt. Jag hoppas verkligen att vi båda kommer att njuta av denna stunden i många år framöver och att man hänger med i det de håller på med.