Två härliga julminnen

När vi växte upp med mamma så tyckte hon ett år att vi var stora nog att inte ha gran hemma längre över jul...
Trodde hon ja! När hon kom hem så hade vi klätt in vart enda krukväxt med glitter och julkulor!!! Det tyckte inte min kära mor var lika roligt. Ha ha ha det var bara för stackars mamma att inhandla en gran i sista stund.

Julminne nummer två. Oftast så fick vi hjälp av farfar med granen. Han och jag gav oss ut för att leta upp en gran på hans marker och hugga ned och ta med hem.
Det året hade jag helt glömt att säga att vi ville ha med oss en gran hem. Därför var farfar och jag ute i sista sekunden på söndagen (samma dag som jag brukade åka hem) och skulle leta upp en gran.

Vi hittade en fin som vi högg ned. Problemet var att den var täckt med snö och is... Men farfar löste det genom att ställa in den en stund i ladugåden. Snön smälte på nolltid och granen var hur fin som helst. Men doften på granen var allt annat än ljuvlig. Man kan säga att vi hade en härlig doft av kobajs hemma i vardagsrummet. :-)