Bättre och bättre dag för dag...

Jag satt här i soffan för en minut sen och tittade på min lilla bebis som höll på att härja framför den otända öppna spisen... Hon börjar mer och mer göra skäl för sitt namn.

Min spontana tanke var, åh vilken rolig ålder hon är i nu...

Igår lärde jag henne att pussas och nu kan jag busjaga henne så att hon kiknar av skratt. Jag får liksom en massa härliga reaktioner tillbaks.
Så slog det mig att jag fortfarande känner så varje dag med sonen. Att han blir härligare och härligare för varje dag som går.
Dock är ju bebisas och barn lika härliga fast på helt olika sätt. Bebisar är mysigt gosigt härliga medan barn är underbara för att de liksom kan prata tillbaks och man kan ha en riktig relation med dem.

Hur som helst så kan livet som förälder vara bå jobbigt och svårt men herre gud så underbart! Jag hade gärna haft minst två barn till om det inte var så jobbigt att vara gravid. Man får ju så mycket tillbaks av dem hela tiden.
Det blir alltså bättre och bättre dag för dag!

Dock är hon inne i en "kletig" ålder just nnu, den här mamman är sällan fläckfri och jag känner mig allt som oftast skitig och fläckig... Kommer så väl ihåg att det var precis samma med sonen. Det var liksom alltid en massa tvätt med barnmatsklet på, antingen hade hon torkat sina händer eller munnen innan man hade hunnit torka det själv.

Nu skall jag gosa bebis!

Kram