Sjunkande skepp...

Det är inte klokt vilken ångest som griper tag i mitt hjärta när jag läser i aftonbladet om det sjunkande lyxkryssar fartyget...

Ett klipp ur aftonbladet:

"Överlevande vittnar om panikscener på det sjunkande fartyget. Barn grät, människor började springa mot utgångar, kastade sig i panik i det iskalla vattnen, andra ramlade in. Mellan 100 och 150 personer hittades i vattnet när räddningspersonalen kom till platsen.

– Allt började skaka, ljuset slocknade och folk skrek på hjälp, säger Ilaria, 23 och Safa, 22, till Corriere della Sera.

– Det mest dramatiska var att höra mammor ropa på sina familjemedlemmar, framför allt sina barn. Det var kolsvart, vi visste inte vad vi skulle göra, säger dem."

Det är sista meningen som får kroppen att skälva av skräck... Förstår ni själva? Jag kan liksom inte föreställa mig paniken om mina barn inte var precis nära mig så man kunde gripa tag i dem. Vad skulle man göra och säga till dem...

Jag gillar INTE båtar... helt enkelt.