På tal om kläder...

Bild lånad

Jag har funderat lite medan jag läser i olika bloggar... Om kläder. Om såna man inte kommit i, å såna man krymt ur...

Mest pratas det om kläder som man inte kommer i lägre, om ångest och dålig energi av dessa plagg. Vi vägrar att släppa dem eftersom de är det sista beviset på att man kommer att se ut som innan man gick upp i vikt.

Jag hade kvar många av mina "smalkläder" så länge jag inte kom i dem. Men så fort jag kom i dem var de totalt ointressanta. Gamla och var dem inte lite trasiga till och med.
Så här i efterhand kunde jag likaväl slängt kläderna den dagen jag inte kunde komma i dem längre. Eller den dagen jag bestämde mig för att bli en träningsmänniska. Sluppit ångesten och skitit i dem.
För min kropp är helt ny och är inte alls på samma vis som den var innan träningen. Så många gånger jag rotat fram dem i garderoben och tänk "faaaaaaaan" när jag inte kunde knäppa skiten.

Det var egentligen inte det jag skulle beröra utan det jag skulle snacka om vad andra kläder. De kläderna jag köpte när jag var större. De kläderna jag köpte och tänkte "den här modellen kan jag ha om jag blir smal också".
För när man köper kläder till en kropp man inte vill ha så känner man sig inte alltid så ekonomiskt finurlig. Men om man kan ha kläderna när (läs om) man blir smal så är det liksom lite mer legitimt att köpa dem på något vis. :-)

En del av dessa kläder hänger fortfarande kvar i min garderob. Hänger där och vill inget hellre än att jag skall använda dem. De ser nya och oanvända ut. Men jag kan inte.
De "osar" tjockis...
Inte det att jag ser tjock ut i dem men inte heller det att jag ser smal ut i dem. Men det faktum att jag hade dem när jag inte trivdes med min kropp... gör att de bara påminner om något dåligt nu.

Jag har inte slängt alla än... men jag ska. Tro mig jag ska. Det tar liksom bara emot att slänga ny gamla kläder.
Kanske får starta en loppis helt enkelt. Jag kommer i alla fall inte använda dem igen.

Så vad vill jag med det här inlägget. Inget alls egentligen mer än att berätta hur det är för mig. Kanske finns det någon annan som känt likadant?

Kram