måndag 11 mars 2013

Black monday...

Jag brukar vara positiv i det mesta men idag är det tungt det kan jag villigt erkänna. Idag är första dagen när lillan är hos pappan och vi andra två är här hemma (jag och sonen). Det gör ont i varje por på kroppen av saknad efter det lilla yrvädret, många tårar och runnit ned för mina kinder och jag har bitit ihop och skärpt mig åtskilliga gånger för att inte sonen skall se hur ledsen jag är.
Märker på honom också hur påverkad han blir av hennes frånvaro, han upprepar gång på gång hur mycket han längtar efter henne. Det är också jobbigt för mammahjärtat.
Ja nog om det, jag tror ni kan föreställa er hur det känns. Optimisten i mig tror och vet att det kommer något bra ur det här... Det gör det alltid på ett eller annat sätt.

Idag har jag kört ett hemmapass kb träning. Jag körde hårt och tårarna rann. Jag skrek och tog i för att få ut lite frustration. Sonen var på bio så han var inte hemma och efter ett tag så blev det bättre och jag blev mer träningsinriktad. Jag orkade inte så mycket men jag körde en hård cirkelträning i 30 minuter och det är jag stolt över. Nu är det dags att börja om och bygga på nytt. Med endast två månader kvar på sommarfighten och med de målen jag har så gäller det full fokus nu. Härligt mör är jag i kroppen i alla fall.

Jag körde för andra gången i mina five fingers och de är fantastiska, som gjorda för härlig cirkelträning. Det är bara under stretchen som jag kände mig som iprenmannen men det kan jag leva med.

Kram på er och var rädda om varandra!


2 kommentarer:

Anonym sa...

Vet precis vad du går igenom! Tänker på dig!

Anonym sa...

Stor kram till dig Stina! Tänker på er! Kram ewa

Gadgeten innehöll ett fel

Bloggarkiv